02 december 2011

Vuxna människor

Igår, när jag stod i tunnelbanetrappan upp mot Karlaplan, tänkte jag att nu var det verkligt  länge sedan som man lekte den klassiska vem-ska-jag-ligga-med-i-den-mötande-rulltrappan-leken. 

Och just när jag tänkte det så upptäckte jag att Felix Herngren själv stod två steg framför mig. 

För ett kort ögonblick blandade sig verklighet och fiktion. Hjärnan hängde inte riktigt med. Det var en påtagligt märklig upplevelse. 

Jag funderade på att fråga om vägen till Sveriges Television men hittade dit själv. Sedan gick jag på Skavlan-inspelning och att se Charlotte Perelli (ja eh och Fredrik Skavlan) i verkligheten var också en påtagligt märklig upplevelse. 

Just nu har jag och Stockholm en paus från varann. Jag tror att vi tycker om varandra lite för mycket. Jag tror att vi är lite för ivriga och vill att allt ska gå så fort. Jag tror att vi byggt lite av ett luftslott. Det är inte sprängt än, men det har varit ganska nära. 





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar