01 juni 2011

En riktigt fet recension och lite annat

Förra helgen provade jag så många ställen i Stockholm att strypsnaran dragits åt rejält om plånboken den här veckan. Men man gillar ju kontraster. Och man gillar att gå ut och äta.

Först lite trendspaning. Petter, som alltså bor i Stockholm och rör sig i reklam- och designkretsar brukar säga att han åker till mig i Umeå för att spana in trender. Sist hittade han ett par jättefult sydda - av mig förstås - fodervantar i min låda för saker som aldrig blir klart. Den här gången hade han köpt Santa Marias Tellicherry black pepper på kvarn bara för att jag missbrukar det.

Nåväl. Även om det känns som att den omskrivna korvtrenden redan passerat sin kulmen så kunde jag inte låta bli att tillfälligt haka på den i form av en gå bort-present; bratwurst med 92% kötthalt från en tvivelaktig tysk matbutikskedja nära dig. (Förmodligen även den fulaste gå bort-present jag någonsin köpt). Jag har inte hört något om tillagning ännu men lovar att rapportera.
Som den här fast gråare och med mer kött.

Framme i Hägersten stod middagen serverad och vinet var upphällt - i glas utan fot. Detta är något som gått mig helt förbi men det är tydligen vanligt att ha såna nu. 

Dagen därpå slank jag förbi - som man bör på sådana ställen - på La Neta, en liten mexikanare som håller till på Bangårdsgatan, en snedgata man hittar om man orkat ta sig upp nästan allra högst upp på Drottninggatan. 
Varför är det ingen majstortilla med på bilden? Därför att jag bad specifikt om att inte få något, är svaret. Killen i kassan förstod först inte vad jag menade, inte på grund av språkförbistringar utan mer på grund av själva konceptet antar jag. Men till sist lyckades tjejen vid stekbordet lägga upp bara nötfärsstrimlor, majschips och guacamole. Och det gick ju bra. Tillsammans med lime och rejält starka såser av olika slag är det faktiskt så bra som mexikansk snabbmat blir i Sverige, helt förskonad från fredagsmystexmexkryddblandningen (!) dessutom.

Efter Beckmans examensutställning (som nästa blogginlägg planeras handla om) var det riktigt hög tid för en kopp gott kaffe. På Gateaus filial fiffigt belägen i Sturegallerians mitt hittar man sånt. Deras små kex och bondkakor kan också varmt rekommenderas - och gärna intas i Humlegården ett stenkast därifrån.
En caffe latte light tack. Eller?

Givetvis visade sig Stockholm, precis som sist, sig från sin allra bästa sida även den här gången. Staden skriker flytta hit flytta hiiiit vid så många tillfällen - vad sägs till exempel om att få en matdump över sig framåt lördagskvällen? Ett möhippefirande gäng förmådde sig inte ta med all överbliven mat vidare ut på krogen. Ville vi ha det? Klart vi ville.


Linnea bryter bröd - jag menar brie.

Den blivande - och generösa - bruden.
Petter ställer så gärna upp på bild - även om just den här råkade vara riktigt dålig.
Nu kanske någon känslig läsare tycker att jag har blivit lite snobbig som verkar hänga runt Stureplan hela tiden. Jag kan hålla med om att det blev lite temat under helgen men jag lovar - det är inget självändamål. Lördagskvällen spenderades istället på Restaurang Ho's, en ganska hajpad kines om jag förstått det hela rätt och ett ställe dit kineserna själva gärna går. Dumplingpreimär för mig och Tsing tao. Fint.
Därefter följde anka i ostronsås och en av krogens paradrätter, friterade revbensspjäll (!) i en stark och ganska söt sås. Skojig servitör och lite tjoig stämning. Fullsatt hela kvällen, med uppehåll för de ungefär 30 sekunderna det tog att duka om borden. Blir jag extremt sugen på en bra kines (!!!) igen så kan det hända att jag går tillbaka och väljer någon annan av de ungefär 300 rätterna som fanns i menyn. Kuriosa: det går även bra att äta kinesisk brunch här. "Säg bara 'brunch' så ordnar vi resten" står det på menyns förstasida. 

På tal om brunch - på söndagen intogs mycket riktigt brunch. På Sturebadet av alla ställen. I en lätt tropisk atmosfär med inslag av klor och tjocka badrockar testade vi en väl utvald och inte jättestor brunchbuffé. Gott men för dyrt - för 235 kronor kan man gott och väl kunnat bygga ut dessertbordet lite. Åtminstone fylla på det tycker jag nog.

Lite av varje.
















































Ebba, alltid lika glad.
Men mätt blev man ju, till dagen därpå ungefär. Den här veckan äter jag mest gröt, tonfisk och fullkornsspaghetti. Det är ju, som sagt, fint med kontraster.