27 december 2011

Som en femåring på julafton

Tips: Om en av dina allra bästa vänner i förbifarten i gråaste, mörkaste, djävligaste december säger till dig: "Jag jobbar i jul, vill du flyga med i cockpit ner till Teneriffa? Det blir kul!" Säg ja.


Styrman Linn, på gott humör och på plats på jobbet denna julaftonsmorgon långt innan de flesta andra går upp - precis som så många andra dagar...

...liksom kapten Frédéric, redo för start.
Förmodligen gladast av alla - jag själv, fastspänd i jumpseat strax bakom piloterna. Ja, kanske är detta själva definitionen av att känna sig som en "femåring på julafton"...

Frukost för piloter. I cockpit sitter man knappast nödbedd när det gäller mat - en strid ström av erbjudanden följde under de drygt fem timmarna - precis så som det ju brukar fungera på jul hemma också. Kaffe? Choklad? Mat? Macka? Vatten? Något annat? Chips? Nötter? Inte? Säkert? Säg bara till!

Min vy under resan - reglage och åter reglage - minst lika många till hitom bilden och uppe i taket.
Autopiloten inkopplad - dags att byta några lampor. (Notera solskenet - och retrolooken på lampförrådet!)

Himlen, molnen, jorden och passerande flygplan!
Atlanten.

Strax efter landning på Gran Canaria i väntan på vidareresa till Teneriffa - en uniformsavvikelse i form av "julslips" noterad. Just det, det var ju jul ja.


En typisk julpalm! 
Och i hotellobbyn hymlade man inte med juldekorationerna. Men var det älgar? Eller renar? Eller en korsning?

Sol följde. Simtag i Atlanten följde. Svart sand mellan tårna följde. I bakgrunden vilade bergen som en trygg, stabil kuliss. Berg som ropade ta hit cykeln, åk eller vandra upp. Jag funderade på varför jag, allvarligt talat, alltid rationaliserat bort solsemestrar. Linn berättade att Kanarieöarna blivit framröstat som den plats där klimatet är det allra bästa för människan. På hela jordklotet. Och jag funderade på om det verkligen var helt säkert att jag tillbringade mitt liv över 400 mil norrut och om det var just det som var orsaken till att jag är som jag är. 
Vår balkong, laddad med fudge och lussekatter inför kvällen. 
En kapten som vet hur man värmer sin glögg.


Stilton, päron och tonvis med pepparkakor. Vad ska man säga - en flygbesättning som vet hur man gör det bästa av vilken jul som helst - var som helst! 
Fräsch julmiddag fanns att plocka på överdådig buffé - bacalao, gazpacho och fantastisk mojo rojo till exempel. Här toppat med guldsalt!
Jag och kapten Janne (eller var det Henrik Schyfferts äldre bror??)
Det blev, ganska väntat, ingen dans kring granen. Men det var en väldigt trevlig julaftonskväll som liksom förlängdes i sinnet av en juldagsmorgon med en promenad som såg ut såhär.. 
..och såhär...
..långt där borta ligger hotellet!
En liten bit av stranden...


...och bara ett par timmar senare såg det plötsligt ut såhär igen - strålande utsikt över Spanien från cockpit.


Julfirandet fortsatte. Lilla julafton - som jag fram tills nu alltid trott infaller dagen före julafton, kan även vara dagen efter julafton, eller för den delen någon helt annan dag. Så, dags att överlämna årets kanske mest tilltyglade julklappar till kapten Frédéric. 

Mina surdegar åkte tidigare under året med i skrovet på seglingssemester med Linn. De blev mycket styvmoderligt behandlade men överlevde. Nu har även en burk ankfett fått åka tur och retur Teneriffa och fått ungefär lika mycket/lite kärlek. Frågan är ju då om man är dubbad foodie eller bara osunt gastronomiskt fixerad? Hur som helst - jag har själv ännu inte stekt eller kokat något i detta ädla och tydligen också trendiga fett men har läst och hört på ryktesvägar att det ska ge "djuriska smakdimensioner"(!) åt det mesta från svamp till potatis till anklår. 
Kanske även till korv -  kapten, jag får be dig att återkomma om resultatet av din korvtillverkning!
Tillbaka på svensk mark efter stabil landning trots mycket stark vind och dålig sikt fick jag förstås även provsitta pilotplats. Femåringen där igen. Och vad ska man säga då?  Det måste vara såhär det är - för att nu spåna vidare på mattemat - att ta en riktigt stor tugga av livet. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar