23 februari 2011

Radio Nowhere

Just som man lärt sig InDesign på en okej nivå så är det dags för ljudredigeringsprogrammet Pro Tools. Det är säkert jättebra och jätteanvändbart och om ungefär tre dagar kommer jag inte förstå hur jag kunnat leva utan det.

Just nu tänker jag däremot mest att det är bäst att glömma att det finns iallafall till imorgon och - eftersom det är lillördag eller för att man helt enkelt kan bli jäkla sugen på choklad, socker, fett och vispad grädde ibland - slänga upp ytterligare ett recept. En kladdkaka, tro det eller ej, som jag gjorde i halv sats (betungande att äta kladdkaka flera gånger i rad!) och som satt där den skulle. Av naturliga skäl finns inga bilder på underverket - den tog slut för fort.

1,5 dl råsocker
1 ägg
75 g smör eller Bregott, gärna extrasaltat
lite salt
0,75 dl vetemjöl
3 msk kakao

Lättvispad grädde
Krossad, mörk och gärna rätt så bitter choklad
Ev krossad rostad sötad mandel

Gör såhär:
Smält smöret medan du rör ihop övriga ingredienser. Smörj eller lägg bakplåtspapper i en liten form, ca 12x12 cm. Häll i smeten och grädda i ca 20 min i 175 grader. Bäst blir det om kakan är riktigt rinnig när den tas ut!

Krossa choklad och mandel. Rosta ev mandeln i en torr het panna någon minut. Servera kakan med lättvispad grädde och krosset över.

20 februari 2011

För snål för att slänga gröt

Det som inte blir bröd, det blir kompost. I den ordningen går det allt som oftast hemma hos mig. Bara så att ni vet, alla ni som suttit här och ooh aaah vilket gott BRÖD. Öl, kaffe, gröt, potatis - kan det bli bröd...?

Oftast kan det ju det.



















Det finns vissa likheter mellan min relation till deg och bakning som det gör mellan Solsidan-Fredde och grillning. Med risk för att låta som ett livsstilsmagasin här nu, men någon gång på helgen så kalljäser det i min kyl så det blir färskt bröd till frukost. Det blir i stort sett alltid bra. Jag fattar inte varför inte alla bakar så. Jämt.

Ungefär såhär gjorde jag den här helgen:
Till ca 16 bullar:
15 g jäst
ca 2 dl vatten
2 tsk salt
lite sirap
lite yoghurt (10%)
lite olja
lite sirap
kall gröt (1 dl rågflingor, 2 dl vatten)
avsvalnad skållning på 1 dl vetekross, 1 dl rågkross och 3,5 dl vatten
lika delar fint rågmjöl och vetemjöl tills degen är "lagom"

Gör såhär:
Kör helst degen i degblandare, gärna ganska länge. Jäs 20-30 min. Kavla ut den ca 1,5 cm tjock och stansa ut runda kakor. Nagga med gaffel. Jäs under bakduk i kylen över natten.

Ställ plåten ovanpå spisen medan ugnen går upp i temperatur, 225 grader. Grädda kakorna 12 minuter. Frukost!

14 februari 2011

Då stod han där och väntade

Är det medelåldern som närmar sig eller vad är det som gör att jag 1 sitter klistrad framför Skavlan i stort sett varje fredag och 2 ibland nästan fäller en tår av något som sägs eller görs i Skavlan.

Lugn, det är inte Carolas bisarra tolkning av Elvis jag tänker på. Men nu har det gått tre dagar sen jag såg det och jag kan fortfarande inte släppa inslaget med Björn Daelie och Philip Boit. Alltså berättelsen om hur en olympisk mästare i svinväder kan stå och vänta in siste man innan han tar emot sin medalj. Hur de sen blir bästa vänner och hur de följer varandra genom livet, typ.

Och detta inträffar i samma veva som snaran dras åt inför årets Öppet spår och därmed i samma veva som jag själv är ute och svintränar i svinväder ganska mycket och oftast helt motvilligt och på allvar börjar undra hur jag hade tänkt att det här ska gå vägen. Rent fysiskt tror jag inte det är någon fara - det är psyket jag är orolig för. Att inte bli less efter tre timmar. Då är man ju knappt i Evertsberg. Då gäller bara en sak, och det är att distrahera sig själv utav helvete. Eller ännu bättre, att någon annan gör det åt en.

"Var kom de där krafterna ifrån?" Jag hade någonstans kring den tröstlösa 54 km kvar!-skylten började staka med en teknik jag inte trodde fanns. "Jag vet inte", sade jag korthugget tillbaka, till någon som hade en grå R90-liknande dress och illorrange midjeväska som vittnade om Kortvasan 2005. Inte fan kunde någon börja vara trevlig och skoja nu, alltså det kunde bara inte vara möjligt.

Men sen plötsligt åkte vi, miltals, tillsammans. Under tystnad mest, men ändå. Tillsammans. Och lika plötsligt stack han. Kul Helena. Bra. Bra att du är så trevlig och charmig. Bra att du visar din uppskattning så bra. Bet ihop och för att göra en lång historia kort så kom jag i mål, hade sådär klassiskt ont och var så glad och lättad och grät nästan och det hade hunnit bli lite mörkt.

Då stod han där, min egen Björn Daelie. Han hade väntat i 20 minuter ungefär, för att gratulera när jag kom i mål. Tack, sade jag, vad kul. Men nu ska jag gå och duscha bussen går här nu ha det bra på väg hem till..? Stockholm.

NU SKA JAG GÅ OCH DUSCHA BUSSEN GÅR HÄR NU.

Alltså seriöst. Fel svar Helena. Rätt svar: JAG MÅSTE DUSCHA NU MEN KAN JAG FÅ DITT NUMMER SÅ TAR VI EN ÖL SEN.

Jag kommer aldrig hamna i Skavlans fåtöljer men ändå. Hur mycket har jag ångrat detta i ett helt år. Visst, man blir trött och dum i huvudet av att åka skidor i 10 timmar. Men jag kan fortfarande inte släppa hur jag bara sjasade bort, slarvade bort någon som varit snäll, rolig och omtänksam mot en helt galen brud som till varje pris skulle bevisa för sig själv att hon kan åka 9 mil skidor på samma dag.

Har inget namn, inget nummer, inget startnummer. Men jag tänker på vem-det-nu-var varenda gång jag åker skidor. Någon som känner någon med grå skiddress och en orange midjeväska från Kortvasan 2005? 1,75, grå skidor, från stockholmstrakten? Säkert?

12 februari 2011

Superläckert!

Nu ska vi inte helt oväntat om mat. Och väder och vind och vad dyrt det har blitt här i schwei...Umeå.

Jag gick, i hopp om att få lite inspiration och förströelse, i citykärnans matbutiker. Jag hittade en man som lät som Kalsonglägemannen som jag tjuvlyssnade på en lång stund. Sedan hittade jag det här:
























Är det inte läckert?!



















Språkfascisten noterar. Vet ni förresten varför "årets kock cremé fraiche" kostar nästan dubbelt så mycket som vanlig dito? För han har kommit på den briljanta idén att blanda i exklusiva ingredienser som dill, svartpeppar och vinäger! Classy!
















Lite lektyr. Jag blev så himla lässugen, tänk en hel tidning med bara nyandliga reportage om massa fenomen som man inte förstår.



















...och så en produkt som jag ändå måste prova någon gång, och som faktiskt påminner mig om varför jag ändå någonstans älskar Norrland.

Jag köpte faktiskt ingenting i den här affären. Däremot gick jag till en annan affär och köpte precis de sakerna jag alltid köper och kände mig precis lika ridgid som vanligt. Just nu står - surprise - ännu en improviserad deg på jäsning, fullproppad med majskorn, durum och råg. Om det blir bra kan det hända att receptet dyker upp inom kort.

10 februari 2011

Så var det slut på reparationsfarsen för den här gången

Ja jag är ju invalid utan datorn. Jag kom på mig själv att tänka att jag är ju inte HEL utan datorn och så tyckte jag i en mikrosekund att det var lite skrämmande. Men nu tycker jag att det är helt normalt.

Vi har varit ifrån varandra så mycket på sistone, men nu är vi ett team igen. Nu blir det bra igen. Nu blir det skriva av igen. Att skriva är som att andas. Ni förstår, jag dör om jag inte får skriva.