Skriv kort - helst inte alls; Vad jag lärt mig såhär långt på en landsortsredaktion

Första veckan på praktikplatsen har passerat. Ni som har följt mig på Facebook vet lite vad det handlar om, men några saker är faktiskt värda att poängtera ytterligare.

Först. Det kanske bästa rådet jag fått på hela veckan är "Skriv kort, helst inte alls". Lösryckt ur Expressens historia om jag förstod det hela rätt. 

Mer då?

* "Kaffet är lite mindre fruktansvärt i den svarta automaten". Helt otroligt att kaffe kan smaka så fruktansvärt överhuvudtaget och att man ändå dricker såna fruktansvärda mängder, skulle jag säga. Steget känns inte jättelångt till att börja röka och äta djupfrysta färdigrätter till lunch också. 

* Ja, det tar extremt lång tid att få ut material från offentliga myndigheter. Allt annat är lögn.

* Nej, jag hinner aldrig få arbetsro mellan alla möten, fikapauser med fruktansvärt kaffe och lunchrast. Och sedan är det plötsligt dags att gå hem. 

Inspektion av bakmaskinsbrödet "Ciabatta"... Anna och Niklas i bakgrunden.

* Det är bra att kolla så att man har tillräckligt med bensin i firmabilen när man åker ut på knäck i Hälsinglands inland. Och det är bättre att titta på en fysisk karta än att förlita sig på telefonens så kallade GPS-funktion.

Kul knäck. Kollega Tobias fotar drängaspiranten Rasmus Marken.

* Jobb om ungdomar, djur och växter är vanligt förekommande. Jag väntar på det Stora Djurknäcket för att få till den där riktiga Anchorman-känslan.

* Dansbandet Black Jacks sångare heter inte helt otippat Tony och har nougatsnäckor som "favorit godis". Research är journalistikens a och o. Varför man minns det här och inte viktiga saker är oklart.

* Ja, ibland känner man sig som en karaktär i Douglas Couplands jPod.

* Fast oftast känner man sig som en praoelev.

* Ja, man blir både förkyld och frusen av luftkonditionering.

* Ja, hjärnan svämmar över av ordvitsar och alliterationer efter arbetsdagens slut.

* Nej, jag orkar ingenting på kvällen. Med betoning på ingenting.

Har jag glömt något? Jo, att ställa mig själv den viktigaste av alla frågor, "Men är det kul då?" 

Javisst är det kul. Kul och ganska kreativt.

Mer kreation och inspiration är jag för tillfället på en avstickare till huvudstaden för att titta på Petter Hanbergers examensutställning på Beckmans Designhögskola. Jag är förstås inte helt opartisk men kan inte säga annat än att han är begåvad som fan. Kika på hans examensarbete här.