Men Hanna, det är ju du som gör mig lycklig

Jag vet faktiskt inte riktigt hur länge hon har funnits med mig. Men det måste ha börjat medan radion fortfarande var inställd på P3 om morgnarna och inte som nu, när jag går en journalistiiiikutbildning och därför gör bäst i att lyssna på P1 för att så ansträngningslöst som möjligt få höra "det viktigaste".

Då satt det iallafall en värmländska och gapade där. Och jag tänkte vilken tur att man inte är född i Värmland (utan i Östergötland, ehe..) och jag tänkte fy fan vad pinsam hon är och när ska de byta ut den där vikarien egentligen.

Sedan dök hon upp överallt. I DN Söndag mötte Hanna den och den och lärde sig det och det. Och hörde ni hennes sommarprat 2009 (tyvärr finns det inte kvar på webben! Varför?) om tiden på folkhögskolan i Kalix och slagsmålen med sina killar och alla insulinkänningar?

När jag läste Karlstad Zoologiska i våras sprutade kaffet ur näsborrarna av fnitter ett antal gånger. Jag visste inte att man kunde känna en sådan kärlek till djur och framför allt inte att man kunde umgås med djur på det sättet.

Bengt Ohlsson, som tråkigt nog blivit mysig och nästan lite gubbig på sistone, fick avlastning varannan vecka av Hanna. Sedan började hon skriva på Namn och Nytt och nu toppar hon med ett TV-PROGRAM också. Såg ni Jakten på Lyckan igår? När Hanna drack te med en av Sveriges rikaste damer? När hon utförde altruistiska handlingar och efteråt pustade ut i sin 740 och sade "det är jävligt tröttsamt att vara gullig och snäll"?

Hon lägger in en prilla och sjunger falskt, kramas med folk hon inte känner och har typ inte ens behå på sig vilket ju på SVT borde anses sjukt politiskt inkorrekt. Det kan bli bra det här. Kör hon utan manus undrar jag? Eller har de bestämt sig för att inte klippa programmet?

Jag vet inte i vilket medium hon gör sig bäst egentligen, men det fina är att hon ingenstans ber om ursäkt för sig själv. Hanna, jag kan tänka mig att ta ditt jobb sen. Och sluta leta, det är ju du som gör mig lycklig.