Imorse kom jag på mig själv med att applådera och spontanjubla när jag läste tidningen. Och anledningen till det var inte att DN hade delat ut sina gulddrakar till precis rätt ställen (vilket jag i och för sig också tyckte, kind of) utan för en viss text. Texten handlade om det här:
...och det här:
..alltså det här:
Kafé-gulddraken utdelades alltså för tredje gången till Petite France. Spontant tänker jag men är det inte ganska dålig fantasi som det blir så - i Umeå skulle det vara förståerligt - men i Stockholm? Jo kanske. Eller så är det så att folk i allmänhet fortfarande inte fattar 1 vad de håller på med själva och 2 vad folk faktiskt vill ha.
Jag var på Petite France för första (och enda hittills ska väl erkännas) för ganska precis två år sedan. Det var stökigt och trångt och lördag och en hel del barnvagnar och dunjackor och lokalen var liksom.. skum. Som en labyrint. Min kompis Petter, som nyligen hade gjort något projektarbete på Petite France och vurmade en hel del om stället, och vi delade lite svennigt på en ost- skinkbaguette och kaffe och en bulle med ett franskt namn jag inte kommer ihåg.
Jag har ett inte okomplicerat förhållande till Frankrike och allt som är franskt och då har jag ändå verkligen försökt, försööökt, länge och väl med alltifrån år av franskastudier till parisweekends till att bo och jobba i Frankrike till att servera dyrbordeaux-er på jobbet. Men visst hade Petter hittat rätt den här gången - brödet var GUDOMLIGT. Till och med servicefascisten i mig måste tillstå att att personalen var helt föredömligt avslappnat supertrevliga och tillmötesgående.
Så förutom att själva artikeln om Petite France var klockren så blev jag antagligen så glad för att någon som verkligen förtjänar det får ett pris. Och oavsett om det är ett välmedvetet imagebyggande av Sebastian Boudet själv eller inte så måste jag också konstatera att Ernst Kirschteiger har fått en tuff konkurrent i fråga om att bli citerad på disktrasor, tändsticksaskar och annat på Designtorget:
"Jäst är som anabola steroider för bröd /.../ Jag älskar tanken på en massa mikroorganismer som skapar luft i brödet när de kämpar för att överleva. /.../ Eftersom jag har många surdegar igång samtidigt kan jag fokusera på bakningen, som innebär döden för degen och födelsen för ett bröd."
I helgen har jag själv ett ganska stort och pilligt bakprojekt på gång. Jag vet inte om jag direkt kommer lägga ner min själ i varje bröd. Men jag ska iallafall, som Boudet, klappa degen lite och säga "hej då" till dem när de åker in i ugnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar