Vad en såndär redigerare tänker egentligen del 1

Hej alla. Bloggen har legat lågt ett tag eftersom jag själv legat lågt - i sjuksängen. Men jag tänkte, medan jag koncentrerar mig på att bli helt frisk, visa lite bilder. Bilder på ord kanske man kan säga. Som snart färdig journalist är jag svag för ord, språk och gärna när det är något slags fel på ord och språk.

Jag tänkte börja med att slå ett slag för redigerarrollen. Vad gör en redigerare undrar alla, varför kan du tänka dig att jobba som det nu när det är mycket coolare att skriva och ha halvfigursbylines? Tja, det är redigeraren som skriver det du läser, brukar jag säga, det är hon eller han som ruvar ur sig rubrikerna och mellanrubrikerna och i viss mån bildtexterna. Hon eller han är fyndiga på beställning även när de har en dålig dag. Det är hon eller han som rättar alla stav- och syftningsfel, synar i sömmarna och får skiten om något är fel. Det är hon eller han som tänker ut hur bilderna ska sitta på sidan för att balansen ska vara rätt och för att dina ögon ska röra sig på ett sätt som gör att du läser hela sidan. Och jo, redigeraren är journalist fast jobbar sämre arbetstider och har InDesign-kommandon i fingrarna. Lönen? Bättre än vad man får som nyutexad journalist. Är det kul då? Jo, faktum är att redigerarjobbet oftast är riktigt kul. Och många gånger också ganska svårt.

Sådär, då var det sagt.

Såhär kan det se ut på en kultursida in the making.

Trosbråk i världen. TT at its finest.

Vill jag kontrollera dem?

Tjusningen, eller problemet eller hur man väljer att se det, med att jobba eller ha jobbat som redigerare är i förlängningen att man allt oftare upplever ett behov av att redigera hela världen. Man blir kanske överlag mer uppmärksam på ord helt enkelt. Man fnissar åt Namn och Nytt i DN (yrkeshumor?) och man fnissar åt sånt här:

...och "lite annat gott":

I nästa avsnitt av denna miniserie kommer vi dyka djupt ner i matmagasinet Allt om Mats arkiv. En orgie i layout, taskiga 80-talsannonser och dallrande bruna maträtter på bild utlovas redan nu.