Feeding The Future - Pepper Hamburger Prototyping

Proudly hosting a guest post by Petter Hanberger, currently situated in Boulder, Colorado.

I'd like to start out by sharing a piece of fact about me. Something that makes me very proud to crash the blog of the person whose cooking has given me all of my top food experiences in life. It's been clear that not only do I lack a natural touch (like tasting before serving) and intuition for cooking, but also that I suffer from a strange disorder that makes me incapable of decoding recipes. Recipes kind of scare me.

Knowing that, let's quickly jump over to the two overall experiences that stands out in my Boulder-adventure. The first one is that I've never before had a similar longterm experience of healthy and delicious food. This place is stuffed with great restaurants and organic produce. Neither have I ever experienced such a vibrant place that sparks ideas the way this town does. It's an atmosphere where anything feels doable, and where the runway from idea to actually doing something seems very short. The amount of progressive and forward thinking people and entrepreneurs in Boulder is striking and the question "Why?" has bugged and entertained me since my first day here. Trying to give a deeper answer to that question is an ongoing project, and will most probably be the subject of a later blog-crash.

However I think this post could be a good start to chew a bit deeper into it, and what place could possibly be better than gathering in the Kitchen? The Kitchen is a restaurant here in Boulder and works as a good example of people that want to get down to imagining and shaping a bright and sustainable future. Founded in Boulder in 2003 The Kitchen was part of the pioneer era of the "Farm-to-table"-movement, with the simple idea to source food from people they knew and serve it to people they knew. What's even more interesting is that the Kitchen quickly not only gained trust among existing local supplying farmers who suddenly could appreciate a new sense of security in their own business but also encouraged others to begin planting their own farms. Adding to that, The Kitchen also recycles or composts nearly all of its waste, down to the cooking oil (a neighbor uses it for biodiesel) and the take-out containers (biodegradable). Its electricity comes from wind farms.* I could go on.

So, crashing a blog about stuff you wanna eat, I feel kind of obliged to wrap this up by sharing a recipe. But you know I can't. So instead I''m gonna share an idea for a potential start-up that's been bouncing back and forth between my right and left brain for a while: The dream about founding my own burger-restaurant chain. Yes, I'm aware that it might sound like a weird thing to say for a guy who just confessed that he neither can read nor write a recipe. But the (unique selling) point is that this restaurant potentially could attract, encourage and even employ a lot of recipe-dyslectic people like me. Last night I decided to do some rapid prototyping. I call it "The Pepper Hamburger" and its ingredients are hunger, courage, yellow pepper and anything else that makes it feel like a Pepper Hamburger. The result could have been considered "only edible", but the spicy feeling of bringing an idea to life made it the best burger I've ever had. You should try it.

“Hi, can I crash on your blog?” – Blog surfing by Petter Hanberger
This is the story of my Boulder experience, and it’s a tiny experiment in collaborative communication or cross pollination, or guest blogging if you like. I’m hoping to find a new blog to crash each week, and contribute with a post that’s relevant for the specific host. If you have a blog I could crash, please let me know.

Stay tuned.
/PH

Previous episodes:
18/11/2011: THE WOWBOY, hosted by Mats Brate
09/11/2011: INVOLUNTARY OFFLINE MODE, hosted by Siri Johansson

@pepperhamburger
www.petterhanberger.se

*Sources: http://www.thekitchencafe.com/artman/uploads/2008/The%20Kitchen.pdf and http://www.entrepreneur.com/article/220392

Håll i er - min första gästbloggare!

Det blir inte roligare än man gör sig en måndag som den här. Så, låt mig presentera Julia Sandström, blivande kulturjournalist som inofficiellt och nu tydligen också officiellt spås en mycket framgångsrik karriär i media-Sveriges toppskikt.



Julia är hon närmast dig.



"Eftersom jag är för lat för att starta en egen blogg men ändå också vill sammanfatta min första praktikvecka i en punktlista använder jag nu Helenas kommentarsfält för att göra ett slags gästbloggning.

- Om jag någonsin kommer jobba i VK-huset i framtiden ska jag ha en bil.

- Den enda buss som stannar vid VK-huset är 78:an som går mellan Vasaplan och Forslundagymnasiet. Trots att endast två år passerat sedan jag tog studenten kan jag inte låta bli att känna mig lite gammal när jag färdas med denna buss. "Å han ba sa de, å du ba haha å sen ja ba asså drog hem men liksom du ba haha å han ba sen ba asså". Etc.

- I VK-huset har de faktiskt riktigt gott kaffe. Vilket för att komma från mig säger en hel del.

- På City-redaktionen jobbar fyra personer. Men oftast är det bara jag plus möjligen en till som är där.

- Jag hade nog väntat mig lite mer "övervakning". Jag menar, de vet ju liksom inte om jag kan något överhuvudtaget. Men de verkar ta det lite för givet. Tur för dem då att jag faktiskt är sjukt duktig. Kerstin skulle förresten dö lite om hon fick se hur lite det talas om texter på redaktionen.

- På redaktionen används Windows Vista. Jag kunde knappt tygla min inre datanörd som ville ropa ut "OMG LOL WTF N00BS" när jag lade märke till detta, men det verkar gå bra.

- De använder alltid förra numret som mall i InDesign och byter bara ut texterna. Det som inte blivit omgjort på sidorna täcks över med rosa färgrutor "så att man inte glömmer att byta ut nåt liksom".

- Den absoluta höjdpunkten hittills var telefonaren med Eric Amarillo. Sjukt skön snubbe. Och att fota herrshorts till modesidan, förstås.

- Mr tf chefredaktör, JP (jag kallar honom JP här eftersom han med största sannolikhet är en sådan som googlar sig själv med jämna mellanrum) verkar mest fladdra runt och ta det chill, men på något sätt ser han ut att få saker gjorda ändå. Och på något sätt är han min nya idol för det.

- Och nej, man får verkligen INGENTING gjort när man kommer hem. Men är det kul då? Ja, det är det."  

 

Chokladfudgetårta och jordgubbar - Julias bidrag till ett sockersug som sitter i fortfarande, två veckor senare.