En av rätterna som man skulle laga upp på antagningsprovet till Restauranghögskolan var stekta strömmingsflundror, potatispuré och skirat smör. I min dåvarande värld hette puré mos och jag visste knappt vad skira betydde. Gert Klötzke petade lite i purén och sa att "det inte var det sämsta han hade sett här i dag - men inte det bästa heller".
I dag har jag kompisar som nästan börjar gråta om de måste äta strömming och får något stressigt i blicken när jag pratar om inlagd sill. Själv kan jag äta det nästan hur mycket som helst.
Frågan är bara varför man i så stor utsträckning alltid tillagar sillen och strömmingen på i stort sett samma sätt - antingen genom inläggningar (som visserligen kan varieras i det oändliga men ättiksinslaget består, så att säga) eller också genom att panera, smörsteka, servera med mos och kanske lingon och löksås och få en riktigt stadig matkoma som följd. Eller kanske rulla ihop dem i en låda med grädde, kaviar och dill. Inte heller dumt, men ger samma effekt.
Jag är lite trött på den där matkoman. Den liksom handikappar mig rätt mycket i vardagen. Så jag struntade i smöret och skorpsmulorna och fräste strömmingsfiléerna med olivolja, vitlök och salt.
Strömming utanför boxen
Till 1 portion behövs:
200-250 gram strömmingsfiléer
God olivolja
1-2 vitlöksklyftor
1 skiva rågsurdegsbröd (kanske av det här?)
1 näve ruccola
1/2 rödlök
Lite finhackat äpple
En gurka eller zucchini
Citron
Nymalen svartpeppar
Ev ärter och morötter till servering
Gör såhär: Dra skinnet av strömmingsfiléerna så att de delar sig i två. Skär vitlöken i mindre bitar. Hetta upp oljan i en panna och fräs filéer och vitlök några minuter tillsammans med lite salt. Strimla under tiden rödlök, gurka och äpple och lägg den tillsammans med salladen på brödet. Varva gräddfil, fisk och vitlök ovanpå. Toppa med pressad citron och nymalen svartpeppar (och glöm inte ställa ölen på kylning).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar