Det är tomrummen som gör det

Då är det nytt år och januari. Dags att ta tag i allt. Plugga effektivt minst sex timmar om dagen och tycka det är roligt jagmenarenutbildningkostarjuPENGAR.  Stiga upp tidigt, äta bättre, äta TIDIGARE på kvällen, lägga sig tidigare, träna helst fem dagar i veckan, diska efter varje gång man ätit, fålla och stryka gardinerna som man hängde upp i november men fortfarande inte förmått sig till och så gärna hitta på något roligt ibland med någon man inte ringt på så länge att man har dåligt samvete för det. 

Läser tidningen om hur jag med hirsgröt och nya yogabyxor och smoothies och positiva tankar får en rivstart på året, hur jag avancerar på jobbet, hur 2011 är möjligheternas år på alla ledder och bredder, hur jag blir en bättre förälder, att jag blir snygg om jag tränar, att det nu är vetenskapligt bevisat att jag också blir bättre behandlad och bemött och får ligga mer om jag är snygg och särskilt om jag har ett symmetriskt ansikte och sist men inte minst att det är ju för faaan insidan som räknas det vet ju alla.

Ok. Då vill jag bara säga en sak här.

Vad finns i skummet på toppen av en öl. Vad är det som gör en tidningssida snygg. Vad är det som gör att man får glid under skidorna. Vad är det som bubblar i champagne. Vad är det som värmer när man klär sig lager på lager. Vad händer när man gräddar ett bröd. Och vad gör majoriteten av (yrkesverksamma) Sverige klockan 15.00 varje dag?

Luft. Tomrum. Paus. (Göra) Inget. Jag vill, i detta julledighets-mode jag aldrig verkar ta mig ur, passa på att förespråka lite icke-aktivitet. Nu kanske man  inte måste mindfullness-diska varje dag för att komma på det, men jag tror att det är i pauserna det händer.  Kanske inte minutplanera varje dag hela veckan lång? Jag beundrar verkligen de som fortfarande kan göra en sak i taget - själv har jag precis bloggat, druckit te, fipplat med min iPhone och tittat på Idrottsgalan samtidigt. Fler än jag som upplever att de är med i ett självorsakat vardags-VM?

Visst är det skönt när någon tjatat hål i huvudet på dig om något du skiter i plötsligt håller tyst. Eller när ett bra samtal får en spontan konstpaus och det skapar en känsla, en stämning som säger allt och det är bara perfekt. Tystnad, tomrum, luft.

Den här bloggen är också lite av ett tomrum, en hålighet och en andningspaus från en annars textintensiv tillvaro där någon annan oftast bestämmer om vad och på vilket sätt jag ska skriva.

Och visst kan jag göra det. Men jag tycker samtídigt att frisk luft är ungefär det bästa som finns.