Ja här sitter jag och skriver inlägg på ajfownen för första gången.
Vilket är lite ironiskt med tanke på vad jag tänkte skriva.
Det här med att alltid vara uppkopplad. Att kunna få till sin dag exakt så som man vill på slimmat tidsschema. Det här med att alltid kunna välja allt jämt, ta ställning, vara en Fri Individ. Att allt ska vara så Upp Till En Själv.
Jag tycker oftast att det är jättefint och jättebra och demokratiskt och visst är jag sur nu när datorn kraschat ner för tredje gången och allt inte kommer bli som jag tänkte rent praktiskt och tidsmässigt den här veckan (och det brukar den ju visserligen inte bli ändå).
Men strax innan jul stod jag och kunde inte välja färg på mina egna lakan när jag skulle bädda rent. Gröna? Blå? Blommor? Ränder? Vad var mest jul liksom?
Så löjligt och banalt men jag kunde knappt välja pålägg på frukostmackan. Jag kunde inte välja om jag skulle se film, tv eller kanske bara surfa. För jag hade för många val. Min hjärna och förnuft höll på att brinna upp av att ägna 75% av sin kapacitet till att välja allt. Överallt och hela tiden. Målet med alla val verkar vara att Optimera Sitt Liv. Och ju mer jag optimerar mitt liv, desto mer obeslutsam blir jag.
Varje dag matas jag full med slagorden multimedial och tidsobunden och uppdaterad och webben och individen individen individen. och Nischa Dig.
Så därför har jag börjat med ett motgift. Jag... bejakar. Jag bejakar allt som går lite långsamt. Som är lite gammaldags och lite töntigt. Och nästan viktigast av allt - ser till att göra något varje dag som verkligen inte går att lösa via en dator.
Jag älskar gammelmedia till exempel. En morgontidning i papper. En liten batteridriven radio varpå det endast rattas in Sveriges Radio. Linjärt tv-tittande på SVT. Att passa en tid för att se ett tv-program är lite.. ja jag tror det är 'mysigt' jag far efter.
Sen gillar jag garn. Jag brygger kaffe 'för hand' ner i en termos och jag är lite sur för att vi inte har mangel i tvättstugan.
Idag skickade jag för övrigt iväg ett presentpaket med hembakat knäckebröd till Någon med Posten. Det var tålamodskrävande, tidskrävande och högst omodernt. Hur jag känner mig efter ett sånt projekt?
Lugn och tillfredsställd. Jag kan rekommendera det.