I Ramundberget låter man maten ta tid – att njuta av måltiden tillsammans med andra i lugn och ro är helt centralt. Det kan ju spontant låta lite präktigt, nu när vi dessutom är i den snälla fjällvärlden. Men Agaton, den lilla krogen strax intill Mor Britas i Fjällgården, bevisar motsatsen med råge.
 |
| Foto: Philip Lailani Öppna ett nytt fönster och se resten av bilderna medan du läser vidare genom att klicka här! |
Man förstår det redan när bubbelspiralen i den knastertorra champagnen precis börjat snurra i glasen framför oss och vi serveras ytterst små friterade tunnbrödsstrutar fyllda med syrad grädde och Kalixlöjrom. Ingen människa kan bli mindre hungrig av en sådan start. Tur det, för därefter radas det upp en hel kavalkad ren lyx – Agatons friterade spaghettiboll, som egentligen är potatis, (med mer Kalixlöjrom!) känns redan som en klassiker och följs åt av bakat ostron, torskskinn med röding och en hög glaskopp med miniråbiff på häst badandes i brynt smör (och ännu mer Kalixlöjrom!).
 |
| Pilgrimsmussla med äggkräm och soppa på krasse, ostron och yuzu- inlagd romsäck. Foto: Philip Lailiani. |
Om vi nu ska gå in på den verkliga menyn, startar den med en pilgrimsmussla direkt från norska Hitra, serverad i sitt skal med en ljuvlig äggkräm. Medan vi slevar i oss med valfritt bestick – välfyllda ställ står framför oss – röker en av servitörerna buljong direkt sin i kanna på bordet, som tillsammans med bland annat krasse, ostron och yuxuinlagd romsäck bildar en härlig träkåsa-slurk japansk dashi.
Börjar det blir för mycket detaljer och skitnödigheter nu? No worries, nästa stopp är bara en macka. Till en minikavring bres pastej på lever från lokalbetande kalvar och Oviken-smör, otvivelaktigt topp tre i svenska smöreliten. Ingen rätt för den som deffar, om vi säger så, men dekadent gott till egna ölet Stoppa in den i Brita.
Mer snusk: Nästa dryck, enligt vår middagsciseron tillika krögare Hampus Thunholm, är ett riktigt jävla liggavin. Och vi är många som mycket riktigt förförs av det halvtorra Rieslingvinet från Fritz Haag i Moseldalen i Tyskland. Efter en hasselnötspanerad kalvbräss med murklor faller vi också svårt för havskräftan avbränd med vitlök och märg, som vi doppar i droppar av svartrotkräm.
 |
| Blodpudding med äpple och lingon. Foto: Philip Lailani |
”Stenhårt stekt” blodpudding med lingonsorbet och äppelmos, och ”perfekt stekt” torsk har hamnat i magen, och vi är inte bara i mathimlen utan även framme vid huvudrätten. I bakgrunden utgör Deportees ”A Heart Like Yours In A Time Like This” det perfekta soundtracket till det möraste av reninnanlår. Den har bland annat sällskap av jordärtskocka, som kräm och som glödbakad, och en ytterst gullig liten ankleverkorv. Man behöver inte vara särskilt gråtmild för att fälla en tår här, det är sinnessjukt gott. Åtminstone blir det ovanligt tyst runt bordet och vi sväljer stora klunkar rött naturvin från Languedoc, presenterat som den sydfranska vinregionen ”där man kan rida häst, vara full och ha roligt”.
 |
| Semla med varm råmjölk. Foto: Philip Lailani |
Ostserveringen, en smältbakad camembert med plätt och hjortronsylt matchas med ett vin som får någon att önska att det gick att fotografera dofter, en efterföljande minisemla med varm råmjölk är garanterat säsongens praktexemplar och när vi ätit choklad med havtornssorbet och salt kolaglass samt sugit i oss de sista dropparna Sauternes, har vi praktiskt taget dött njutningsdöden.
Restaurang Agaton är en charmigt kaxig fjällrebell med ett smakmässigt tvärsäkert kök. På Agaton ängslar man sig inte. Nog för att det händer att Hampus Thunholm med crew snor en idé här och var, men dels står de rakryggat för stölden, dels gör de till sist allting som de själva vill ändå. Att politiskt inkorrekta one-liners haglar från serveringshåll kvällen lång gör ingenting sämre. Ett toppgastronomiskt F*ck You, helt enkelt.
